Schoumacher uppger, att S. Lars varit ryska kyrkan[1]. Detta påstående, som saknar allt bevis, är narraktigt, enär man icke kan rimligtvis antaga, att Ryssarne, hvilka blott såsom främlingar besökte Wisby, der hade en så ansenlig helgedom; helst en sådan, som företer rentaf katholsk anordning. Wallin har bättre reda på den ifrågavarande kyrkans läge; han säger nemligen, att man berättat, det hon legat strax söderom S. Maria[2]. Vi kunna nu meddela den upplysningen, att ryska kyrkan anges å en karta öfver Wisby af 1646 såsom en helt liten fyrkantig byggnad belägen under Klinten nära midt emellan S. Maria och S. Catharina[3].
S. Mikaels kyrka låg på Klinten midt emellan Söder- och Österport inom och ungefär 100 steg ifrån ringmuren[4]. För något mera än hundra år sedan lät handelsmannen Säve nedbryta denna ruin för att deraf bygga ett stenhus. Till samme helgedom, hvilken förmodligen varit en sockenkyrka, hörde en prestgård. Berättelsen, att berörda kyrka blifvit uppförd af glädjeflickor, synes oss föga trolig och saknar bevis[5].
Solberga kloster, som hade en egen kyrka, låg utanför några hundra steg från ringmuren mellan vägarna, hvilka utgå från Söder- och Österport[6]. Biskopen Lars i Linköping beviljade detta kloster, som tillhörde nunnor af Cistertienserorden, flere förmåner, hvilka legaten Vilhelm af Sabina två år derefter stadfästade.
