Hoppa till innehållet

Sida:Carl Georg Brunius, Gotlands konsthistoria (1864-1866).djvu/297

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

Stadens ringmur.


Borgrarne, hvilka befästat staden med en ringmur, besvärade landtborna med pålagor. Deraf yppades stor oenighet, som 1288 utbröt i öppen fejd. Tvenne drabbningar höllos, af hvilka den förra utföll till borgrarnas fördel, men den sednare blef oafgörande. Medan underhandlingar för fejdens biläggande inleddes af presterna, blefvo borgmästare och råd med flere i Wisby samma år inkallade till Nyköping af Magnus Ladulås. De tillstädeskomne erkände i en öppen skrifvelse, att de förbrutit sig emot sin konung derigenom, att de utan hans tillstånd omgifvit staden med murar och gripit till vapen. De förbundo sig att i böter erlägga 2,000 mark lödiga och 500 mark penningar. De förpligtade sig jemväl att ej taga sjelfhämnd och att i händelse af uppkommen oenighet derom vända sig till konungen, såvida de icke plötsligen anföllos. De åtogo sig att utverka, det Lybeck, Wismar, Rostock, Greiswald, Stralsund och Riga skulle bistå konungen till att hemsöka Wisby, om de valde annan öfverhet eller sveko i ofvannämnda förbindelser. De skulle dessutom på egen bekostnad utverka en bannlysning af påfven och underkasta sig en sådan af biskopen i Linköping och till konungen böta 10,000 mark lödiga, om de ej fullgjorde dessa förbindelser [1]. På dessa lika hårda som förödmjukande vilkor fingo borgrarne nämnda år tillstånd att befästa staden med murar [2].

  1. Svenskt Dipl. N:o 970.
  2. Chronol. Svec. Script. Rer. Svec. T. I. Sect. I. P. 41.