beskrifningen är i högsta grad klen och kan gerna med tystnad förbigås.
Bidrag till Sveriges geognosie af W. Hisinger. Stockholm 1828. I oktav, H. 4. Gotland. Sid. 202—240. Stockholm 1831. H. 5. Sid. 108—149. Om Gotland i naturskönhet icke kan jemföras med ett och annat af Sveriges öfriga landskap, så kan likväl mången äfven utan att göra naturforskning till en hufvudsak finna mycket intresse vid närmare betraktande af denna ös ovanliga formation. Redan Linné fästade sin uppmärksamhet på Gotlands egenheter i berörda afseende; men Hisinger är den förste, hvilken sökt närmare utreda ifrågavarande ämne.
M. Gustafson, som föddes 1770 och afled 1846, var konsistorii-notarie i Wisby och började 1817 att sysselsätta sig med Gotlands historia och beskrifning och har härom efterlemnat 4 folioband i handskrift. Vi ha icke sett dessa anteckningar, hvadan vi hvarken vilja eller kunna yttra oss om deras värde i sin helhet. Men sedan vi sett utdrag af samma anteckningar i några nummer af Wisby stiftstidning för år 1861, måste vi uppriktigt tillstå, det vi alldeles icke hysa något förtroende till författarens förmåga att grundligt forska och kritiskt bedöma de historiska källor, som han begagnat. I afseende på Strelows uppgifter rörande landskyrkornas byggnadstider säger sig Gustafson tro, ”att några af de äldste äro mycket äldre, hvarom ock deras tyngre och ofullkomligare byggnadssätt tyckes vittna.” Då det uppgifves, att Stenkyrka tillkommit 1032, Atlingbo och Fardhem 1039, Sjonhem och Hafdhem 1040, och att dessutom trettiosju landskyrkor uppstått under elfte seklet, mot slutet hvaraf början
