Sida:Carl Georg Brunius, Gotlands konsthistoria (1864-1866).djvu/307

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
295

gamla. Att nyssbeskrifna torn, som nästan helt och hållet består af tuktad kalksten, tillkommit såsom ett starkt försvarsverk för sig inser enhvar, den der känner medeltidens befästningssätt. Om man begagnat samma torn liksom det, hvilket intager ringmurens nordvestra hörn, för fångars inrymmande, så bevisar detta intet i afseende på dess ursprungliga ändamål. Samma torn, som röjer en mycket enkel rundbågsstil, saknar förtagningar med och är tvifvelsutan äldre än ringmuren.

Norrom ett godt stycke från Kruttornet står Jungfrutornet, hvilket är ganska smalt och lågt och saknar förtagningar med ringmuren, som före detsammas uppförande fått en betydlig utåtlutning. Detta lilla torn tyckes således ha egentligen tillkommit såsom stöd för ringmuren. Det är mer än sannolikt, att Jungfrutornet icke uppstått före utan efter år 1561, hvadan sagan om den flicka, hvilken skall deri blifvit inmurad för stadens förrådande till Valdemar III, är föga trolig, och dessutom kan denna berättelse ej bekräftas med något äldre vittnesbörd.

Förmodligen ha de många tornen i forntiden haft särskildta namn. Utom de tvenne nyssnämnda heter tornet i ringmurens nordvestra hörn Kames och det tredje norrom Söderport Cæsar eller Kaisar. Dessa namn tyckas vara gamla. Några få andra torn ha i sednare tid fått benämningar, men de allrafleste sakna sådana.

Att nästan alla tornen äro till det inre öppna, kan deraf förklaras, att desamma med denna anordning kostade mindre vid byggnaden och lemnade större utrymme för besättningen samt hade tillräcklig styrka