återtåg [1]. Då Erik af Pommern 1429 vistats utrikes, har hans gemål Filippa afsändt 70 välrustade skepp emot Stralsund. På detta tåg ha Danskarne uppbränt alla i dervarande hamn liggande skepp och häftigt beskjutit staden [2].
Att Erik å Wisborg begagnat eldvapen, är nogsamt bekant. Under det konungen 1449 försvarade sig emot de belägrande Svenskarna, sköt han eld i staden och uppbrände alla närliggande hus samt S. Mikaels kyrka och prestgård [3]. Ett ännu säkrare bevis på riktigheten af den uppgift, att Erik nämnde år begagnat eldvapen, inhemtas af följande. I Lye kyrka ligger en grafsten, som har en inskrift med runor. Enligt denna inskrift har husfru Rudvi låtit hugga samma grafsten till en minnesvård öfver sin man Jakob, hvilken 1449 blifvit skjuten med en bössesten från Wisborg, då konung Erik der belägrades. Det är ingen nyhet, att rundhuggna stenar merendels blifvit under medeltiden begagnade till styckekulor; men det är deremot ganska ovanligt, att man hittat sådana. Emellertid har vid muddringen af Wisby hamn under de sednaste åren många dylika stenkulor blifvit funna och tillvaratagna. Af många sådana, som författaren fått tillfälle att granska, höll den minsta 0.9.2 och den största 3.4 i omkrets. De fleste kulorna bestodo af kalksten, några få af gråsten, och de voro alla temligen väl arbetade, dock så att huggen derå mycket väl
