Hoppa till innehållet

Sida:Carl Georg Brunius, Gotlands konsthistoria (1864-1866).djvu/338

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
326

derifrån. In- och utgången är naturligtvis en och densamma. Gångarne, hvilka äro 2.0 breda, åtskiljas af kullriga gråstenar, som hålla 0.5 till 1.0 i bredd och 0.8 till 1.6 i längd. Ifrån söder liksom ifrån norr och öster till midten räknas elfva, men ifrån vester blott sex gångar. Denna olikhet härrör deraf, att in- och utgången finnes åt sistnämnde håll, och att anläggningen icke är väl afpassad. Yttre omkretsens tvärmått utgör i söder och norr 63.4 och i motsatt riktning 64.5. Alla gångarne utifrån till midten eller tvärtom innehålla nära 500 steg. Ehuru denna fornlemning ligger på en grusig och torr mark, ha stenarne mycket nedsjunkit; ett förhållande, som ådagalägger en hög ålder.

Mellan Bäl och Heinhem ses till venster om vägen en Trojeborg, hvilken, bestående af föga stora rullstenar, håller blott 15.0 i tvärmått. Denna Trojeborg, hvars gångar utgöra 150 steg, ligger jemte en folkskola, hvarvid läraren för 20 år sedan låtit barnen på lediga stunder roa sig med densammas anläggning. Nära Bro finnes en Trojeborg, som består af mindre kalkflisor och är ungefär lika stor och nära samtidig med den sistberörda. Högst uppe på Klinteberg märkes äfven en Trojeborg, hvilken utgöres af helt små kalkflisor och har troligtvis i sednare tid blifvit af barn ditlagd. Härvid visar sig, att grundidéen för den gamla Trojeborg, hvilken finnes vid Wisby, ännu fortlefver bland allmogen på Gotland.

Å Jungfrun, en hög klippö i Kalmarsund, såg Linné en Trojeborg, som bestod af små lösa stenar ofvanpå en berghäll, och han trodde, att densamma blifvit lagd af någon sjöman, hvilken för motvind der uppehållit