Sida:Carl Georg Brunius, Gotlands konsthistoria (1864-1866).djvu/339

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
327

sig [1]. En Trojeborg, som utgöres af små kullriga gråstenar och är nära lika stor med den förstberörde, finnes i Tanums socken af Bohuslän. Denna fornlemning ligger å en helt liten bergslätt omkring 14 mil i söder från Tanums prestgård. Stenarne, hvilka i denna Trojeborg mycket nedsjunkit i marken, visa, att den måste i en aflägsen forntid ditkommit. För öfver ett halft sekel tillbaka har författaren aftecknat och uppmätt sistberörda fornlemning, om hvars ålder han icke sport någon sägen, men derpå hört nyssangifna benämning samt funnit en och annan bland allmogen kunna på fri hand upprita en sådan.

Fornforskare ha icke tyckt detta slags stensättningar förtjena någon närmare undersökning. Att dessa ganska egna stensätlningar ha på vidt åtskiljdta ställen samma ovanliga benämning, tyckes härröra af forntidens dunkla begrepp om Troja, hvars borg varit af dem ansedd för något högst besynnerligt. Då de äldsta af samma stensättningar kunna med beqvämlighet genomvandras, så lyckas de ha i en aflägsen forntid tillkommit för något slags idrott eller kamplek. Härvid bör likväl erinras, att korsformen utgör grundidéen för Trojeborgarna, som således kunna af mången anses icke ha hedniskt utan christligt ursprung. Vi böra dock i afseende härpå nämna, att korsformen äfven användes af våra hedniska förfäder och att den utan eller med omgifvande ring finnes på ganska många hällristningar, hvilka ostridigt äro bland Nordens äldsta fornlemningar.

I denna sak företer sig ett annat uppslag, som

  1. Linnæi Gothl. resa s. 130.