Hoppa till innehållet

Sida:Carl Georg Brunius, Gotlands konsthistoria (1864-1866).djvu/361

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
7

kransarne och korset bestå af välhuggen kalksten, allt öfrigt af tuktad sådan.

Strelow berättar, att en qvinna i Bro socken en söndagsmorgon 1313 bakat bröd, som, då hon ville skära desamma, förvandlades till stenar, af hvilka tre på hans tid förvarades i Bro kyrka[1]. Vid efterfrågan om dessa bröd ha vi uti kyrkan fåll se tvenne gråstenar, som äro runda och hålla ungefär 0.6 i tvärmått och 0.3 i tjocklek. Om desse stenar ej voro lika kullriga å båda sidor, så hade de likhet med limpor. Nu visa sig samme stenar vara såsom en mängd sådana tillslipade af hafvets svall. Det tyckes, som berörda rullstenar under den sednare medeltiden blifvit i kyrkan inlagda för att genom ett fromt föregifvande hos allmogen väcka en sträng varning mot sabbatsbrott.

En ofantligt stor ättehög, som ses nära Bro kyrka till höger om vägen från Wisby, beslår af gråstenskuller och någon kalksten. Denna hög ligger på en liten förhöjning å en större sträcka af slätt kalkberg, och en Balder, höfding i Bro, skall enligt sägen der hvila. Flere djupa hål, hvilka märkas i samma hög, äro vanliga spår efter skattgräfvare.




  1. Strelow. S. 157.