Hoppa till innehållet

Sida:Carl Georg Brunius, Gotlands konsthistoria (1864-1866).djvu/380

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

26

poster. Murhörnen hvila på tornets socklar och posterne på hög tröskel, och de förre liksom de sednare uppbära en skarpkantig rundbåge. Inre omfattningen är svedsmygig och lågrakspetsig.

Från skeppet uppleder en trappa genom södra tornmuren åt vester i andra afdelningen, hvilken har ansenlig höjd och betäckes med et korshvalf. Der linnes en fyrkantig ljusöppning åt söder, en åt vester och en åt norr samt spår efter en raksluten ingång åt öster. I andra afdelningen ligger vid halfva höjden ett bjelklag, hvartill en stege uppleder, och derifrån uppför en sådan till en öppning i midten af vestra sidomuren.

Med svårighet inför berörda öppning under korshvalfvets närmaste kappa till en trappa, som vänder sig från vestra inuti i norra sidomuren, hvarest man mot midten inkommer i tredje afdelningen, hvilken har å hvarje sida en glugg med en midtkolonn, som uppbär tvenne små ovanligt tjocka lågspetsiga bågar. Midtkolonnerne, hvilka äro smärta, ha attiska baser med skyddsblad och de ha stora hålkälade kapitäler. Yttre omfattningarne äro djupa rätvinkliga och lågspetsiga, men de inre rätvinkliga och lågrakspetsiga. Midtkolonnen i vestra gluggen saknas, och är ersatt med ett trästycke, de öfriga äro i behåll. Bågarne ha hålkälade vederlagskransar, som motsvara kapitälerna. Tornet uppbär en spira, hvilken öfvergår från fyrkant till åttkant.

En mycket liten fyrkantig sidobyggnad jemte tornets södra sidomur har lika höga och lika profilerade socklar som skeppet och koret och betäckes med ett korshvalf med rundbågiga och vågräta kappor. En in-