Hoppa till innehållet

Sida:Carl Georg Brunius, Gotlands konsthistoria (1864-1866).djvu/440

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

86

hela bredd och höjd, men den har midt deremot åt öster full sidomur och derutanför ligger en sakristia. Å långhusets södra sidomur ha efter igenmurning af dess dörrar och fönster fyra stickbågiga fönster tillkommit och å dess norra lika många sådana. Hvarje korsarm upplyses af tvenne likadana fönster å vestra och tvenne å östra sidomuren samt tvenne å gafvelmuren. Midt emellan de sistberörda fönstren är en rundbågig ingång och deröfver ett rundt och öfverst i gafvelspetsen ett halfrundt fönster. För sakristian finnas två rakslutna ingångar från altarplatsen och två fyrkantiga fönster åt öster. Skeppet är vida lägre än tvärbyggnaden. Hvardera af de stickbågiga fönstren har en lång- och två tvärposter och hvardera af de rakbetäckta en långpost, och alla ha karmar och bågar af trä samt rutor såsom i boningshus. Tornets murar äro bibehållna, men dess socklar ingång bågar fönster och gluggar m. m. äro så vanställda, att man svårligen kan utreda detsammas fordna anordning.

Altarprydnaden, som består af fin sandsten i rococomaner från Carl XI:s tid, föreställer nattvarden. Det hela är både till idé och arbete ganska klent.

I kyrkan står en gammal dopfunt af kalksten. Foten utgöres af en bas med skyddsblad, hvarpå ett rundt mellanstycke hvilar. Skålen, hvilken har skråkantig botten, är åttkantig med lodräta sidor.

Skeppet tvärbyggnaden och sakristian ha ganska små socklar, men inga gesimser. Skeppets betäckning är nära rundbågig, men tvärbyggnadens vida högre ehuru stickbågig, hvadan det största missförhållande der företer sig. Föreningen af dessa betäckningar, som bestå af bräder, är sådan, att något sämre näppeligen