Hoppa till innehållet

Sida:Carl Georg Brunius, Gotlands konsthistoria (1864-1866).djvu/443

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

Lärbro.

Från Fårö färdades vi tillbaka om Bunge till Rute för att komma till Lärbro. Emellan de tvenne sistnämnda kyrkorna sträcker sig vägen, som är högländ och backig, i sydvest 1 mil. Trakten är mycket ofruktbar, så att knappast ett hus der förmärkes. På klipporna ses dvergartade tallar. En temligen brant och mycket lång backe nedför till en lågslätt, hvarest Lärbro ligger å en liten landrygg. Denna kyrka utgöres af ett aflångfyrkantigt skepp, ett likadant men något mindre kor med en sådan sakristia vid norra sidomuren och af ett åttkantigt torn i vester. Hela byggnaden är uppförd af huggen och tuktad kalksten.

Skeppet, som invändigt håller i vestra ändan 39.9 och i östra 38.2 samt i längd 49.0 och i murtjocklek 4.0, har socklar, hvilka bildas af en stor skråkant och derpå en öfverfalsad rundstaf. Tvenne kolonner, som stå i skeppet och motsvaras af kragstenar å sido- och gafvelmurarna, uppbära med skarpkantiga skiljebågar sex korshvalf. Grundstenarne äro rätvinkliga, socklarne karnisade och baserne attiska, och alla runda. Skaften, hvilka bestå af hela höga och slipade rundstycken, hålla 5.0 i omkrets. Vestra kapitälet har för skiljebågarnas uppbärning stora halfrunda sidostycken med yfvigt bladverk. Kransen är hålkälad med afsnedad platt. Östra kapitälet är bägarlikt och bladprydt med hålkälad krans. Det vestra kapitälet motsvaras af långa smärta och fyrkantiga, men det östra af halfrunda kragstenar, som alla äro bladprydda och ha hål-