Hoppa till innehållet

Sida:Carl Georg Brunius, Gotlands konsthistoria (1864-1866).djvu/451

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

97

å den nedra än å den öfra afdelningen. Den nedra afdelningen, som är ungefär lika hög med den öfra, utmärker sig med sju framsprång, af hvilka de fem lemna rum för galleriet och de öfriga sluta sig till skeppets vestra gafvelmur. Dessa framsprang ha hörnpilastrar, som uppgå med åttkantiga fialer, och deremellan höja sig fem prydliga rösten, hvilka sluta sig med kroppåstak till öfra afdelningens fem fristående sidor. Både fialer och rösten prydas med korsblommor. I svicklorna och genom fialerna framskjuta vattenrännor, som likna djur och menniskor i nära naturlig storlek. Öfra afdelningen har äfven hörnpilastrar, hvilka äro liksom murarne afbrutna.

Kyrkan skall enligt en förteckning från medeltiden vara uppförd 1211 [1]. Då hela byggnaden, hvars alla hufvuddelar äro samtidiga, företer en mycket utbildad spetsbågsstil; så tyckes nämnda uppgift ha afseende på en kyrka, som der funnits före den nuvarande. Skeppets norra portal, hvilken röjer ren rundbågsstil, måste tillhört en äldre helgedom, som blifvit såsom för liten bortbruten. Alltså är vår mening, att kyrkan uppstått omkring början af femtonde seklet.

Strelow berättar, att tornet under en häftig storm 1522 förlorat hälften af sitt murverk och hela sin träspira [2]. Ehuru denne författares äldre uppgifter visa sig i högsta grad opålitliga, så äro likväl hans yngre ej sällan välgrundade. Det synes dock föga sannolikt, att tornet vid berörda tillfälle förlorat öfra hälften af sina murar: men deremot är det troligt, att, då den nedra afdelningen onekligt är den prydligaste på

  1. Script. Rer. Dan. T. VIII. P. 312.
  2. Strelow. S. 254.
7