Hoppa till innehållet

Sida:Carl Georg Brunius, Gotlands konsthistoria (1864-1866).djvu/537

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

183

landskyrkor, och man kunde derifrån se öfver den skogbeväxta bergssträckan Wisby ansenliga ringmur och höga torn.

Vi torde knappt behöfva nämna, att anläggningen röjer föga och byggnaderne alls ingen konstnärlig förmåga; men deremot är belägenheten inbjudande, ehuru Gotland har flere ställen med vida herrligare utsigter. Om man besinnar, att anläggningen medfört en ganska betydlig kostnad, och att Dubbe dertill anslagit en ansenlig underhållssumma, så är det en varning mot fåfänga att se nästan hela herrligheten vara efter få årtiondens förlopp alldeles förstörd. Då vi 1862 besågo denna anläggning, var lusthuset sådant, att, ehuru mycket vi önskade njuta af den vidsträckta utsigten, vi ansågo det vara betänkligt att uppgå till den öfversta plattformen. Blott några få månader derefter nedföll lusthusets öfra del, hvilken var af nederbörd och röta förstörd. Gudabilderne, som bestå af trä, äro till stor del men liten skada stympade. Planteringen är vanvårdad. Få lemningar märkas efter gräsplanerna och gångarna, och blommorna äro för länge sedan utgångna, och det hela har ett mer än ödsligt utseende. Dubbe har skonslöst låtit utbryta en mängd qvaderstycken ur en af Wisby kyrkor för bebyggande af detta lustställe. Af konsthistorien vetes, att det icke har någon välsignelse med sig att nedbryta helgedomar för uppförande af praktbyggnader. Härpå ha Upsala Gripsholms och Vadstena slott gifvit varnande bevis. Dessa slott, hvilka Gustaf I uppfört af nedbrutna helgedomar, ha på det bedröfligaste blifvit ryktbara genom två söners brott och en dotters vanära.