Hoppa till innehållet

Sida:Carl Georg Brunius, Gotlands konsthistoria (1864-1866).djvu/545

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

191

språngig. Hvarje framsida prydes med en skarpryggig kolonn och har raka grundstenar med karnisade öfverkanter, attiska baser och bägarformiga kapitäler med hålkälade kransar. Betäckningen är högspetsig och derpå uppgår ett rakt stycke, hvilket motsvarar den nyssberörda kolonnen.

Koret, hvars inre sträckning i söder och norr utgör 20.0 och i motsatt riktning 20.1 samt murtjocklek 3.2, har skråkantiga socklar och ett spetsigt korshvalf i likhet med skeppets. En omgång å södra sidomuren mot vestra ändan har breda poster och derutanför stora murhörn samt deremellan en kolonn å hvarje sida. Posterne hvila på hög tröskel, murhörnen och kolonnerne på socklarna. Baserne äro attiska med skyddsblad, kapitälerne bägarlika och slätta, kransarne låga och hålkälade. Posterne murhörnen och kolonnerne uppbära skarpkantiga rundbågar. Kolonnerne äro slipade. Inre omfattningen är snedsmygig och lågrakspetsig. Öfver och något öster om ingången finnes ett rundbågigt fönster, som ut- och invändigt har sneda smygar. I norra sidomuren märkes ett lågrakspetsigt väggskåp.

Vid östra ändan af norra sidomuren finnes en helt enkel ingång till sakristian. Ingången är till det yttre rätvinklig och rundbågig, till det inre lindrigt snedsmygig och lågrakspetsig. Sakristian, hvilken invändigt håller i söder och norr 7.5 och i vester och öster 9.2, har ett korshvalf med rundbågiga raka och föga uppåtgående kappor och ett litet snedsmygigt och rakslutet fönster å öster samt ett stort rakspetsigt väggskap i södra muren.

Utsprånget, som invändigt sträcker sig i söder