Hoppa till innehållet

Sida:Carl Georg Brunius, Gotlands konsthistoria (1864-1866).djvu/546

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

och norr 16.1 samt i motsatt riktning 12.0, uppbär ett spetsigt korshvalf med raka och föga uppåtgående kappor. Socklarne likna skeppets och korets. Öppningen mellan koret och utsprånget eller den såkallade tribunbågen är åt vester tvåsprångig, men åt öster ensprångig. Grundstenarne dertill äro skråkantiga och kransarne hålkälade. Betäckningen är lågspetsig, nära halfcirkelformig. Å hvardera af sidomurarna finnes ett enkelt fönster med rundbågig betäckning. Men altarväggen har deremot ett spetsbågigt fönster, hvari två smala poster uppbära två sig skärande rundbågar och derpå en fyrbladig ring och vid sidorna två rundbågar. Alla tre fönstren äro ut- och invändigt snedsmygiga. I östra fönstrets rosverk finnas glasmålningar. I mellersta spetsbågen föreställes Christus med korsgloria och på hvardera sidan en engel med rundgloria och korsprydt verldsklot. Alla tre äro bröstbilder. I rosen och svicklorna ses bladverk. De öfriga facken förete der såsom i de andra fönstren hvita rutor. Utsprånget har i norra sidomuren ett litet fyrkantigt väggskåp. En sittnich i södra sidomuren framter en hålkälad sitthäll och raka sidostycken samt deröfver 0.6 framskjutande dynstenar, som likna löfprydda kapitäler och uppbära en skarpkantig rundbåge, hvilken utgöres af sju likstora bågstycken med omvexlande röd- och hvitspräcklig kalksten. Hela sittnichen är slipad.

Tornet, som inrymmer flere afdelningar öfver hvarandra, har sådana socklar som den öfriga kyrkan. Första afdelningen, hvars inre sträckning i söder och norr utgör 20.5 samt i motsatt riktning 24.9, betäckes med ett spetsigt korshvalf, hvilket liknar skeppets. Å den norra sidomuren finnes en stor ingång. Yttre omfatt-