Hoppa till innehållet

Sida:Carl Georg Brunius, Gotlands konsthistoria (1864-1866).djvu/580

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

226

mal kopparkittel, hvilken inuti har grepar. Dopfuntens hela höjd utgör 2.8 och skålens yttre tvärmått 2.2.

Enligt en förteckning från medeltiden har kyrkan blifvit 1209 uppförd[1]. Denna uppgift tyckes oss vara antaglig i afseende på skeppet och tornet, som förete äldre öfvergångsstil; men ingalunda med hänseende till koret och sakristian, hvilka röja mycket sen spetsbågsstil och troligtvis uppstått efter femtonde seklets början. Vid betraktande af det ganska anspråkslösa skeppet och tornet, som i förening med det mycket stora koret synas helt obetydliga, väcker det hela en konstvidrig känsla; ty dessa hufvuddelar stå högst illa tillsammans med hvarandra. Kortligen utvidgningen visar sig vara på det mest oharmoniska sätt utförd. Det hade tvifvelsutan varit långt ändamålsenligare att bortbryta skeppet vid korets ombyggnad; ty det förra blef efter det sednares tillkomst obehöfligt. Hade man gifvit denna nybyggnad skeppets läge och förenat med densamma ett mindre kor i öster, så hade man fått en kyrka med temligen harmonisk hållning. Det föga betydliga tornet i vester skulle någorlunda försvarat sig vid jemförelse med ett lägre kor i öster. Man hade på dylikt sätt undsluppit allt underhåll af det lika onyttiga som vanprydliga skeppet, hvars sköna portal, som utgör dess enda märkvärdighet, väl kunnat bibehållas i det nya koret.

Härvid bör dock erinras, det meningen varit att efter skeppets bortbrytning utdraga korets sidomurar åt vester och att jemte tornets östra sida sammanbinda desamma med en gafvelmur och att i denna förläng-

  1. Script. Rer. Dan. T. VIII. P. 312.