Hoppa till innehållet

Sida:Carl Georg Brunius, Gotlands konsthistoria (1864-1866).djvu/589

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

235

tillsammans äro 0.6 breda. Deröfver vidtager andra afdelningen, hvilken i hvarje hörn utmärkes med en pilaster. Å tre sidor uppbära dessa pilastrar lika många trebladiga spetsbågar och deremellan uppgå fialer, och i hvarje svickla utbreder sig en ros. Öfver Christus ses en engel, som svänger ett rökelsekar. Å de två närmaste sidorna märkas äfven englar, af hvilka den ene framräcker ett rökelsekar, men den andre, som troligtvis äfven haft ett sådant, är skadad. Alla englarne ligga på knä och ha utslagna vingar samt rundglorior. Å fjerde sidan finnes en ursprunglig jerndörr, hvilken har tvenne gångjern, som anslå på två kransar, och derigenom står en sprint, hvilken stänges med ett hänglås derunder. Dörren har ett samtida lås. Bilderne äro nära helupphöjda och alla sidorna ha varit målade med färger på kritgrund. Fattigbössan, som är arbetad af ett enda ekblock, har invändigt en fyrkantig urhålkning och på sin tvärskurna öfverända en liten jerntratt för insläppande af gåfvor. Hela höjden af fattigbössan utgör 5.1 och bredden å hvarje sida 1.0.

En korbänk för trenne högst fyra personer qvarstår i sakristian. Denna bänk, hvilken utgöres af grofva svärfvade språtar och prydes med rund- och stickbågar, är väl bibehållen och härrör från den sista medeltiden. Det hedrar kyrkans närmaste målsman, prosten C. Enequist, att, ehuru den nya tiden vill skonslöst bortsopa kyrkliga fornsaker, han likväl i sjelfva sakristian låtit dessa ovanliga konstsaker qvarstå.

En stor port i södra kyrkogårdsmuren har utvändigt en omfattning, som med skråkantiga socklar och rundstafviga och hälkälade kransar, betäckes med en