Hoppa till innehållet

Sida:Carl Georg Brunius, Gotlands konsthistoria (1864-1866).djvu/588

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

234

trebladiga bågar. Undersatsen är helt låg och skråkantig. Vid skåpets hvarje ända står ett högt genombrutet torn, som å högsta spetsen prydes med en dubbel korsblomma. I det högra tornets första afdelning ligger en man på knä, derbakom står en biskop, och i det venstras första afdelning ses Maria med barnet. De två öfra afdelningarne ha rösten, af hvilka de mellersta ha bladknoppar och omgivande fialer med dubbla korsblommor, de öfversta ha spiror med sådana. Skåpet härrör från sednare medeltiden. Under skapet hänger ett litet rökelsekar af messing.

En fyrkantig fattigbössa, som tvifvelsutan stått i skeppet, förvaras i sakristian. Foten är 1.0 hög och alldeles slät. Derpå följer första afdelningen, hvilken å hvarje sida har en baldakin, som är 2.4 hög. Fyra fristående hörnkolonner, hvilka sakna baser men ha bägarlika kapitäler, uppbära fyra trebladiga spetsbågar. I svicklorna uppstå fialer. I dessa baldakiner ses nedannämnda föreställningar. 1. Christus, som med korsgloria håller i den venstra handen en segerfana och upplyfter den högra till välsignelse, står på tvenne framåtlutande menniskor, af hvilka den venstra svänger en hillebard och den högra ett slagsvärd. 2. Ett helgon med rundgloria har ett rökelsekar i den venstra handen och lägger den högra på bröstet. 5. Ett helgon med rundgloria lyfter med den venstra handen manteln och med den högra ett rökelsekar. 4. Ett helgon äfven med rundgloria bär manteln på den venstra armen och håller i den venstra handen ett rökelsekar och välsignar med den högra. Öfver bågarna och fialerna sträcker sig å hvarje sida en skarpryggig rundstaf och derpå en hög men grund hålkäl, som