Hoppa till innehållet

Sida:Carl Georg Brunius, Gotlands konsthistoria (1864-1866).djvu/597

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

243

hvarje glugg har stått en midtkolonn, som uppburit tvenne små trebladiga bågar. Alla kolonnerne saknas, men bågarne äro till en del i behåll. Öfver dessa bågar ses tre- och fyrbladiga rosor. Gluggarne ha hålkälade kransar, hvilka äfven framskjuta å yttre sidorna, och inunder sträcka sig djupt karnisade vattenlister. De yttre omfattningarne äro rätvinkliga och spetsbågiga, men de inre rätvinkliga och lågrakspetsiga. Å södra sidomuren mellan galleriet och gluggarna finnas tvenne små ljusöppningar med trebladiga betäckningar. Ett högspetsigt röste å hvarje sida har nederst två gluggar, som äro alldeles lika med men något mindre än de nyssbeskrifna derunder. Af vestra och östra röstena, hvilka äro i behåll, har hvardera en sådan glugg midt öfver de tvenne och i spetsen en mycket liten ljusöppning. Södra och norra röstena äro afstympade jemt med bottenstyckena efter de öfversta gluggarna, hvadan tornet fått ett kroppåstak och på midten deraf en liten åttkantig takryttare.

Skeppets sidomurar och takhvalf förete en ganska oharmonisk anordning. Sidomurarne ha i den vestra delen blifvit vida tjockare än i den östra, de kopplade kolonnerne och rundbågarne derpå uppbära en tvärmur, och vestra tredjedelen betäckes med ett, men de två östra med fyra korshvalf på midtkolonnen. Ingenting hade varit enklare och rättare än att hålla sidomurarna lika tjocka och i vester anbringa en sådan kolonn som i öster samt utesluta tvärmuren och betäcka skeppet i sin helhet med sex lika stora och lika höga korshvalf. 1 sådant fall hade ingångarne fått sin vanliga plats i vestra ej i mellersta hvalfafdelningen. För all denna oreda, som der visar sig, måste ett gil-