Vi förbigå de dikter, som flerfaldiga gånger blifvit upprepade rörande Gotlands första befolkning, hvarom intet med någon säkerhet vetes. Att denna ö likväl under de första seklerna af vår tideräkning haft talrika inbyggare, som företagit vikingatåg, är uppenbart af de många hedniska fornlemningar, hvilka der förefinnas, och de många högst dyrbara guld- och silfver- samt myntfynd, hvilka der blifvit gjorda.
På många ställen å Gotland i synnerhet på östra kusten och å Fårön finnes en mängd af grafhögar eller grafrör samt skeppsformer och stensättningar. Grafhögarne bestå merendels af mindre och större gråsten stundom af kalksten och högst sällan af jord. Denna olikhet torde af följande skäl böra förklaras. Rullsten, som består af gråberg och är vida varaktigare än kalksten, har, såsom det tyckes, företrädesvis blifvit använd för berörda ändamål; men der tillgång på den förre saknats i närheten, har naturligtvis den sednare måst tillgripas. Stundom äro begge dessa stenarter blandade i grafhögarna. Då ringa jord finnes å höjder, der de fleste grafhögar ligga, så är det ganska lätt att inse, hvarföre mycket sällan jord blifvit begagnad till dylika minnesvårdar. Likaledes ha i Sveriges öfriga landskap de ämnen, hvilka funnits i närheten, blifvit för sammanhopande af grafhögar använda. I Bohuslän, som har en stor mängd grafhögar, bestå desamma dels af gråsten dels af jord, men i södra Skåne, der rullsten är ovanlig, utgör idel jord sådana minnesvårdar. På
