Gotland innehålla grafhögarne liksom i Sveriges andra provinser dels stenkistor, i hvilka obrända lik blifvit nedlagda, dels blott aska och bensmulor. Grafhögarne å Gotland ha ej sällan nedomkring enkla och stundom dubbla fotkedjor eller stenringar, som tvifvelsutan tillkommit såsom prydnader eller skyddsringar. De allrafleste grafhögarne på nämnda ö äro af skattsökare mer och mindre utgräfda i midten. Att grafhögarne ej ursprungligen haft skålformiga fördjupningar i midten, ligger i sakens natur. Man har förmodligen velat göra lägerstäder så ansenliga, som tid och tillfälle medgifvit, och på bästa sätt skydda der nedlagda qvarlefvor och dyrbarheter för skattsökares genombrytningar. Detta bevisas jemväl deraf, att oskadade grafhögar äro högre i midten än deromkring.
Gotland är rikare än något annat landskap i Sverige på skeppsformer, hvilka utgöras af upprättstående större och mindre stenar, som merendels å bak- och framstammarna äro vida högre än mot midten af sidorna. Dessa stensättningar, hvilka troligtvis tillkommit såsom grafvårdar öfver vikingar, torde, då flere sådana stå tillsammans, beteckna sjöträffningar eller tid efter annan jordade sjöhjeltar. Merendels bestå skeppsformer af enkla och mera sällan af dubbla stenrader och de allrafleste äro inuti tomma och blott några få stenlagda.
Många stensättningar på Gotland äro runda, högst få fyrkantiga. Af de runda ha flere invändigt korsformiga stenrader. Dessa stensättningar äro liksom flere sådana i Sveriges öfriga landskap mångtydiga, men de ådagalägga liksom grafhögarne och skeppsformerne, att Gotlands och det öfriga Sveriges inbyggare varit nära
