273
stell, som tillkommit några århundraden före kyrkan. Qvarliggande grundstenar utvisa och gamle berätta, att detta kastell varit fyrkantigt och stått med sitt nordöstra hörn ungefär 28.0 nära kyrkans sydvestra. Då J. J. Canutius ifrån år 1772 till 1795 var derstädes kyrkoherde, blefvo prestgårdens uthus ombyggda, hvarföre samma kastell nedbröts och dithörande sten användes för berörda ändamål. Det måste högligen beklagas, att så ovanliga byggnadsverk af okunnighet och egennytta förstöras, helst kalkberg rundt omkring visar sig i dagen, hvadan sten derifrån kunnat med mera lätthet erhållas än från en gammal fast byggnad.
Den nämnde forskaren såg öster om kyrkan jemte vägen ett stenkors, som saknade inskrift och var enligt berättelse uppsatt öfver en prest, hvilken der blifvit ihjelslagen[1]. Ungefär 500 steg öster om kyrkan nära vägen finnas lemningar af ett ganska enkelt och helt litet stenkors. Fotstycket qvarstår i marken. Stammen, som är afslagen men sammanhåller med öfverstycket, ligger derjemte. Af begge armarne, hvilka äfvenledes blifvit afslagna, är den ene i behåll, men den andre borttagen. Detta kors röjer ett ganska simpelt arbete, och är knappast hälften så stort som Gotlands vanliga stenkors, och det har intet spår till inskrift. Det berättas, att en person omkommit på det ställe, som samma kors utmärkt. Oss synes, att denna minnesvård ingalunda har någon hög ålder. Då Langebek blott med några få ord omnämnt det kors, hvilket han sett öster om kyrkan; så har det troligtvis varit det nyssberörda.
- ↑ Langebekiana. S. 155.
