Hoppa till innehållet

Sida:Carl Georg Brunius, Gotlands konsthistoria (1864-1866).djvu/628

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

274

I Kräklingbo socken nära ¼ mil i söder från kyrkan ligger Thorsborg, som är en ansenlig bergshöjd. Två svårkörda vägar ditföra. Kyrkoherden O. Klintberg, en välvillig man, hade godheten att sjelf åtfölja oss för att visa genaste vägen. Sedan vi framkommit nära vestra sidan af nämnda bergshöjd, måste vi afstiga för att öfver en sumpig trakt draga österut. Med mycken försigtighet kunde vårt åkdon framskaffas mellan stubbar och stenar samt genom pölar. Det tycktes, som denna genväg blott begagnas om vintern. Att ingen kan dera höst eller vår framkomma med åkdon, är solklart. Sedan vi på sådant sätt framtråkat nāra 2000 steg, uppkommo vi på en liten backe söderut och befunno oss vid målet för irrfärden.

Öfver en bred bergsrygg höjer sig Thorsborg med nära lodräta klippväggar at vester norr och öster, men sluttar med temligen branta berghällar mot söder. Denna bergshöjd, hvilken ej kan utan stor svårighet bestigas från vester norr eller öster, har uti en aflägsen forntid fått en ganska grof och lång sträckmur åt söder. Thorsborg har ofvanpå en nästan jemn och vågrät bergslätt, som ligger 185 pariserfot öfver hafsytan, men dock erbjuder tillgång på vatten, hvilket aldrig uttorkar. Linné, som 1741 besökte berörda bergshöjd, ansåg, att den höll ungefär 2000 alnar i motsatta riktningar. Platsen var till följe af en skogseld, hvilken för längre tid sedan rasat, nära skoglös, hvadan nämnde naturforskare kunde, såsom han sade, derifrån öfverskåda höga omgifvande skogar liksom slättmarker och räkna trettio kyrkotorn[1]. Nu växer

  1. C. Linnæi Goth. resa. S. 227.