281
röjer en aflägsen byggnadstid. Koret och sakristian, som betäckas med korshvalf, måste långt sednare uppstått. Då beggederas omgifningsmurar och takhvalf äro mycket sönderremnade, inses deraf, att de härröra från byggnadskonstens förfall på Gotland.
Altarbordet är muradt och har en hålkälad skifva af slipad kalksten. Å bordets södra ända nära skifvan framstår en skålformig trattsten, hvarifrån utslaget handvatten nedgått genom bordet och sedan troligtvis utgått under närmaste vägg. Altartaflan, hvilken är stor, har 1769 tillkommit. Omfattningen, som består af trä och är hållen i modernt maner, prydes med tre stora krukor. Å midten ses en oljemålning, hvilken föreställer korsfästelsen, och deröfver en annan mindre, som framter uppståndelsen. Både idé träarbete och målning äro eländiga.
På korets norra sidomur ses en altarprydnad, hvilken företer ren spetsbågsstil. Denna altarprydnad, som saknar flygeldörrar, har i midten en större och å hvarje sida derom sex mindre baldakiner. Fina pelare uppbära trebladiga spetsbågar med höga rösten, hvilka ha inre bladfyllningar och yttre löfprydnader. Deröfver och derbakom höja sig fönsterlika genombrytningar med rosverk. Å hela fotstycket samt å öfra kanten ses ganska fint ros- och bladverk. I den större baldakinen sitter Christus och Maria. Christus håller i den venstra handen och på venstra knäet ett äple och utsträcker den högra för att kröna Maria. I de mindre baldakinerna stå apostlarne. Denna altarprydnad är mycket skadad af röta och trämask. Bågarne och rosverken äro af ek, men pelarne samt under- och öfverstyckena af furu. Bilderne, som äro fullrunda,
