Hoppa till innehållet

Sida:Carl Georg Brunius, Gotlands konsthistoria (1864-1866).djvu/643

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

289

kransarne tunna och hålkälade. Posterne, hvilka stå på hög tröskel, uppbära en trebladig båge. På kolonnerna hvilar en rundbåge, hvars hörn prydes med en rundstaf, som är lika grof som skaften. Murhörnen, hvilka sakna grundstenar, ha lika framsprång som socklarne och uppbära en afkantad rundbåge. Inre omfattningen är snedsmygig och mycket lågrakspetsig. Öfver ingången något åt öster ses ett ganska litet fönster, som har rundbågig betäckning samt ut- och invändigt sneda smygar. Nära östra ändan af södra sidomuren är ett fyrkantigt fönster uppbrutet, hvilket har vida större bredd än höjd. Detta fönster skulle med sina jerngaller illa anstå en bondstuga. Å altarväggen finnas tre smala lågspetsiga fönster, som alla äro lika breda, men det mellersta litet högre än de omgifvande. Dessa tre fönster ha till det yttre och inre sneda smygar.

I norra sidomuren ses åt vester ett fyrkantigt väggskåp, men nära midten en illa upptagen ingång till en dålig nybyggd sakristia.

Tornet, hvilket innehåller tre afdelningar öfver hvarandra, har skråkantiga socklar och är temligen lågt. Första afdelningen, hvars inre sträckning i söder och norr utgör 11.8 samt i vester och öster 11.4, uppbär ett korshvalf med rundbågiga och uppåtgående kappor, och den öppnar sig med hela sin bredd åt skeppet. På midten af vestra sidomuren finnes en ingång. Yttre omfattningen har poster på hög tröskel och derutanför två murhörn, af hvilka de förra liksom de sednare uppbära en rundbåge. Inre omfattningen är rätvinklig och rundbågig. Öfver ingången märkes ett helt litet rundfönster, som till det yttre är snedsmygigt, men har till det inre stora sneda smygar