290
med rak betäckning. Å södra sidomuren skönjes spår efter en liten fyrkantig ljusöppning. Det visar sig, att tornbågen blifvit, såsom det tyckes vid skeppets och korets ombyggnad, utvidgad och tillspetsad.
I sidomurarna finnas inga trappor. En stege uppför från den första afdelningen genom korshvalfvets norra kappa till den andra. Förmodligen har en trappa i tornbågen blifvit förstörd vid densammes utvidgning. Andra afdelningen har två små fyrkantiga ljusöppningar åt söder.
Från den andra afdelningen uppför en stege till den tredje, hvilken har å hvarje sida en glugg, hvari en tjock men kort midtkolonn med tärningformigt kapitäl uppburit två små tjocka rundbågar. Den södra liksom den vestra kolonnen är i behåll, men den norra och den östra saknas. Alla de små bågarne qvarsitta. Yttre och inre omfattningarne äro rätvinkliga och rundbågiga och de förra ovanligt djupa i jemförelse med de sednare. Tornet, hvars sidomurar äro starkt inåtdragna, betäckes med en hög spira, som öfvergår från fyrkant till åttkant. Skeppets vattentak uppskjuter till betydlig del i tornets spira.
Tornet företer rundbågs- men skeppet och koret spetsbågsstil. Enligt en förteckning från medeltiden är kyrkan uppförd 1266[1]. Det är ganska troligt, att tornet på nämnde tid uppstått, men skeppet och koret äro minst hundra år yngre.
Altarbordet består af huggen och skifvan derpå är hålkälad af välslipad kalksten. Altartaflan utgöres af en liten klen oljemålning, hvilken föreställer Guds
- ↑ Script. Rer. Dan. T. VIII. P. 314.
