Hoppa till innehållet

Sida:Carl Georg Brunius, Gotlands konsthistoria (1864-1866).djvu/665

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

311

garne äro rätvinkliga och rundbågiga, men de inre rätvinkliga och lågrakspetsiga. Å hvarje sida ses ett röste med en tvådelad glugg. Midtkolonnerne äro i de åtta nedra gluggarna med undantag af en enda i behåll, men deremot äro alla midtkolonnerne i de fyra öfra gluggarna förstörda. Röstena ha blifvit något afstympade för att beqvämare uppföra en hög åttkantig spira.

Skeppet koret utsprånget och tornet äro samtidiga. Om byggnadens ålder finnes ingen underrättelse från medeltiden. Då Dalhems kyrka, som företer flere spår till äldre öfvergångsstil, är uppförd 1209, så tyckes det, att Ganthems, hvilken är dertill annex och röjer ren rundbågsstil, måste vara något äldre.

I utsprånget finnes ett muradt altarbord med en hålkälad skifva af slipad kalksten. På detta altarbord står en altartafla, som är utförd i spetsbågsstil och innehåller ett midt- och fyra sidopartier. I midtpartiet föreställes Christus på korset och en Maria å hvarje sida. Deröfver ses Gud fader, och en engel å hvarje sida svänger ett rökelsekar. I hvardera af sidopartierna afbildas tre lärjungar. Christus och Gud fader ha korsglorior, men alla de ofriga figurerne rundglorior. Öfver figurerne höja sig baldakiner, i hvilkas svicklor ses englar med utsträckta armar och vingar. Baldakinerne bestå af trebladiga spetsbågar, som uppbäras af kolonner. Den mellerste baldakinen har ett röste och vid hvarje sida derom en uppskjutande fial, och midt öfver detsamma ses lemningar efter ett kors. Bågarne röstet och korset siras med löfverk. Vid altartaflans hvarje ända höjer sig ett genombrutet torn. Altartaflan är temligen väl arbetad och baldakinerne bra skurna.