Hoppa till innehållet

Sida:Carl Georg Brunius, Gotlands konsthistoria (1864-1866).djvu/674

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

320

nemligen från golfplanen till slutstenen 45.0. Alla takhvalfven, hvilka bestå af kalkflisor, äro 1.5 tjocka.

På midten af vestra sidomuren finnes en ingång, som å hvarje sida har emellan murhörn tre kolonner, af hvilka alla skaften å norra sidan äro ersatta med trästycken. Grundstenarne, som äro brant skråkantiga, ligga på en sönderbrusten bottenhäll. Baserne äro höga och attiska med afrundade plinter för kolonnerna, och kapitälerne siras med helupphöjda figurer och bladverk. Der föreställas å norra sidan en basun- och en hornblåsare, en sfinx samt innerst en liljekrona och ytterst bladverk. Å södra sidan ses en kentaur, en drake gapar öfver en menniska och en man med spikklubba i högra och svärd i venstra handen krossar odjurets hufvud, dessutom märkas fyra mindre tydliga menniskogestalter. Kransarne ha stora hålkälade framsprång för bildverkens skyddande. På murhörnen hvila skarpkantiga och på kolonnerna rundstafviga spetsbågar. Poster på hög tröskel uppbära ett sexflikigt dörrfält. Både posterne och dörrfältet ha knopprydda rundbågar. Hela portalen är slipad. Inre omfattningen är snedsmygig och lågrakspetsig.

Öfver ingången ses ett spetsbågigt fönster, hvari två poster och motsvarande karm uppbära trenne trebladiga spetsbågar. Derpå stå tre sexbladiga ringar, hvilka i midten bilda sferiska sexkanter. Detta fönster, som är till nedra och öfra delen igenmuradt men å midten öppet, har djupt hålkälad vattenlist och ut- och invändigt sneda smygar. Posterne och ringarne samt karmen prydas till det yttre med rundstafvar, och de äro till det inre snedsmygiga. Tornbågen har nära lika bredd som afdelningen och spetsig betäck-