337
Uti en förteckning från medeltiden uppgifves, att kyrkan blifvit 1250 uppförd[1]. Kyrkans dörr- och fönsteromfattningar äro hållna i ren rundbågsstil, men triumf- och tornbågen samt takhvalfven i äldre spetsbågsstil. De skråkantiga socklarne äro brantare än de, som vanligtvis begagnades under rundbågsåldern. Då byggnaden visar sig till alla delar härröra från en och samma tid, så företer den en äldre öfvergångsstil. Det är således troligt, att hela kyrkan tillkommit på nyssuppgifva år. Liksom skeppet har koret ett ganska högspetsigt kroppåstak. Då tornets östra glugg deraf bortskymmes, så inser enhvar, att dessa höga vattentak, hvilka ingalunda tillhöra äldre utan fast hellre yngre öfvergångsstil, måste tillkommit mot medeltidens slut.
Altarbordet är muradt, och derpå ligger en hålkälad skifva af slipad kalksten. Ett hål under skifvan på midten af framsidan sträcker sig i vester och öster och håller 0.3 i fyrkant och tillslutes såväl i vestra som östra ändan af en fyrkantig sten med ett Andreaskors. I detta hål ha tvifvelsutan reliker varit inneslutna. Altartaftan, hvilken 1735 tillkommit och är utförd i rococomaner, består af trä och företer ett ganska dåligt arbete.
En dopfunt af fin sandsten har i hög grad lidit af vittring. Foten och skålen äro runda. Foten utmärkes med fyra underdjur, som gapa öfver andra fyrfotadjur. Mellan dessa föreställas fyra stående menniskor. Skålen har bukig botten och lodräta sidor. Bottnen prydes med åtta rundbågiga fält och sidorna
- ↑ Script. Rer. Dan. T. VIII. P. 314.
