Hoppa till innehållet

Sida:Carl Georg Brunius, Gotlands konsthistoria (1864-1866).djvu/692

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

338

med sex sådana, af hvilka de förra äro mycket smalare än de sednare. Alla dessa fält fyllas med figurer, som äro så förvittrade, att en förklaring deraf är fåfång. Skålen har såsom vanligt ett hål i bottnen. Dopfuntens hela höjd utgör 2.8 och skålens ytre tvärmått 2.4.

Tvenne bjelkar, som ligga tvärsöfver skeppet, ha i ändarna långa klotsar. Att dessa förankringar äro föga nyttiga och snart förrutna till ändar och klotsar, ligger, såsom vi ofvanföre anmärkt, i sakens natur. I den ena af dessa klotsar sågs en bisvärm sitta.

Å korets norra sidomur nära östra ändan är i sednare tid en ingång upptagen till en nyare sakristia, hvilken har platt trätak.