341
Tornbågen har blifvit illa uppbruten för att något vidgas mot bågen å skeppets vestra gafvelmur.
I tornbågens södra sida uppleder en spiraltrappa af ohuggen kalksten till andra afdelningen, hvilken är mycket hög och betäckes med ett tunnhvalf på vederlag i söder och norr. Ingången till och från trappan är raksluten. Södra sidomuren har en ljusöppning, hvari en midtkolonn uppbär tvenne små rundbågar. Midtkolonnen har en fyrkantig grundsten utan bas och ett bägarlikt kapitäl. Den yttre liksom den inre omfattningen är rätvinklig och rundbågig. I andra afdelningen finnas stegar och bjelklag. Tredje afdelningen har två gluggar at vester, men en åt söder samt en åt norr och en åt öster. En midtkolonn uppbär i hvarje glugg tvenne små rundbågar. Såväl yttre som inre omfattningarne äro rätvinkliga och rundbågiga. Den östra och de två vestra midtkolonnerne, som äro i behåll, ha bägarlika kapitäler. Den södra liksom den norra midtkolonnen saknas, men bågarne, hvilka bestå af hela hällar, qvarsitta. Tornet har en låg spira, som öfvergår från fyrkant till åttkant.
Kyrkan har enligt en förteckning från medeltiden 1262 tillkommit[1]. Då hela byggnaden företer äldre öfvergångsstil, är det ganska sannolikt, att densamma blifvit på nämnda tid uppförd.
Altarbordet är muradt. Skifvan har ovanlig tjocklek och är skråkantig. Å altarväggen, hvartill altarbordet sluter sig, uppstår ett kors med törnekrona och svepduk. Man kan svårligen tänka sig en mindre passande altarprydnad. Det är ett ganska stort fel, att
- ↑ Script. Rer. Dan. T. VIII. P. 314.
