342
belysning från öster saknas. Enhvar borde lätt inse, att ett altarkors bör på urgammalt sätt utmärkas med en lager- eller segerkrans och icke med en törnekrona och en svepduk; ty den förre betecknar en besegrare öfver, men de sednare en besegrad af döden.
Å norra sidomuren hänger ett krucifix i mindre än naturlig storlek. Christus bär liljekrona och fötterne äro fästade med tvenne spikar. Korset har å hvarje ända ett fyrkantigt stycke med en målad ros. Figuren är illa skuren, men röjer en hög ålder.
I kyrkan står en dopfunt, hvilken är af sandsten. Foten är kägelformig med en platt nedtill och en ring upptill. Skålen är åttkantig med skråkantig botten och något utåtlutande sidor. Bottnen prydes med åtta och sidorna deröfver med lika många rundbågiga fält, som innehålla bibliska föreställningar, hvilka till följd af vittring äro föga tydliga. Dopfuntens hela höjd utgör 3.1 och skålens yttre tvärmått 2.2.
Denne helgedom har i flere afseenden blifvit vanställd. Skeppets nya fönster äro ganska stilvidriga. Korets fönster och trähvalf visa sig vara lika opassande. Sakristian vittnar om grof vandalism. Det enda, som egentligen vunnits genom all denna förstöring är sakristian, och en sådan hade lätt kunnat utan kyrkans vanställande fås för en jemförelsevis ringa utgift, om man i utsprånget uppsatt en afskrankning. Till råga på detta tanklösa beteende har skeppets och korets yttre mursidor, hvilka utgöras af qvadersten, blifvit öfverkalkade.
