Sida:Carl Georg Brunius, Gotlands konsthistoria (1864-1866).djvu/70

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
58

konung Wisby och Gotland till grefve Henrik af Holstein för 4000 mark [1]. För evig tid blefvo 1366 nämnda stad och land samt flere orter i Sverige upplåtna till Valdemar Atterdag af Albrekts fader och dess bröder. Strelow säger, att en sådan afträdelse gjordes med samtycke och bekräftelse af Sveriges rikes råd [2]. Väl uppgjordes mellan nämnda furstar en dylik öfverenskommelse, men derpå kunde rimligtvis ej någon bekräftelse från Sverige följa, hvadan densamma uteblef [3]. Af härmästaren i Preussen Konrad von Jungingen skall Albrekt för ett infall i Skåne och Halland 1383 lånat 20,000 nobler och derför gifvit honom Gotland i pant. Ehuru denna berättelse stödjer sig på gamla häfdetecknare, har densamma blifvit af nyare betviflad [4]. Sedan Albrekt och hans son 1389 blifvit af Margareta tillfångatagne, så grep hertig Johan af Mecklenburg med tillhjelp af Wismar och Rostock till vapen. Dessa städer förklarade, att eho, som på egen bekostnad och på eget bevåg ville bedrifva kaperi mot Sverige, Danmark och Norge, skulle vid desamma få fria hamnar för afyttring af gjorda byten. De äfventyrare, som antogo berörda anbud, föregåfvo sitt bemödande vara att förse Stockholm med lifsmedel, hvadan de kallades Vitalianer och Fetaliebröder. Hertig Johan bemäktigade sig 1393 Gotland, och han erhöll Wisby genom förräderi af borgmästaren Verner Progderick, född i Wismar, och flere andra, som derföre blefvo såsom förrädare halshuggne

  1. Script. Rer. Dan. T. VII. P. 360.
  2. Strelow, S. 180.
  3. Lagerbring, Svea rikes hist. D. 3. S. 517—519.
  4. Strelow, S. 182—184. Lagerbring. Svea rikes hist. D. 3. S. 710, 711.