på stadens torg. Under samma tid förhärjades Gotland af Fetaliebröderna, hvilka voro nämnde furstes medhjelpare. Omsider beqvämade sig drottning Margareta att för hämmande af Fetaliebrödernas röfverier på Östersjön 1395 frigöra konung Albrekt och hans son hertig Erik. För uppfyllande af de vilkor, som derför bestämdes å Lindholmen i Skåne, förbundo sig Hansestädernas fullmäktige att ansvara. I afseende på Gotland bestämdes, att hvad der innehades af konung Albrekt och hans medhållare skulle under tre års stillestånd behållas, och likaledes hvad der innehades af drottningen. Inga nya slott skulle der få uppföras.
Hertig Erik, som 1396 begifvit sig till Gotland, sökte med Fetaliebrödernas hjelp sätta sig i besittning af detsamma. Han uppförde vid Klintehamn en borg, hvilken fick namn af Landskrona och äfven kallades Kronovall. Han begärde att få i Wisby uppföra ett fäste, men borgrarne satte sig deremot, hvadan han under en natt sökte öfverrumpla staden, men lyckades blott att intaga tvenne af stadsmurens torn. Denne furste dog redan 1397. Då emellertid Fetaliebröderne, som under tiden haft säkert tillhåll på Gotland, oaflåtligen fortsatte sina sjöröfverier, så företog sig härmästaren Konrad von Jungingen att med en ansenlig krigsmakt 1398 förjaga fribytarna från denna tillflyktsort. Han landsteg vid Vestergarn, intog och afbrände tre röfvarslott och stormade derpå Wisby. Sven Sture, som gjorde gemensam sak med hertig Johan af Mecklenburg och inkastat sig i staden, kunde knappast rädda sig med 400 af sina anhängare. De öfriga Fetaliebröderne, hvilka här och der gjordes till fångar, blefvo utan nåd nedhuggna. Första söndagen i fastan nyssnämnda år
