Sida:Carl Georg Brunius, Gotlands konsthistoria (1864-1866).djvu/72

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
60

hade hertig Johan af borgrarna i Wisby låntagit 1700 mark, hvaremot han med all konglig inkomst, ränta och rättighet pantsatt till staden åtta närbelägna socknar. Nu fann sig hertigen nödsakad att till härmästaren afträda hela Gotland med vilkor, att han skulle derom förena sig med konung Albrekt, och att alla Fetaliebröderne skulle inom en viss tid lemna detsamma, och att de ännu varande röfvarborgarne skulle afbrännas och aldrig åter uppbyggas. Wisby skulle åtnjuta sina gamla fri- och rättigheter, och inga nya skatter skulle påläggas. Efter en lång förhandling mellan Albrekt och härmästaren rörande Gotland fattades 1399 följande beslut. Konungen upplät Gotland till Preussiska Ordensbröderna mot 9000 nobler, som han erhöll under benämning af lån, och han satte ön derför i pant. Dessutom förband Albrekt sig att betala 20,000 nobler såsom krigsomkostnader för landets befriande från Fetaliebröderna. Det vill synas, som denna konungens förbindelse på 20,000 nobler till härmästaren är den summa, hvilken Strelow af misstag omtalat såsom ett lån kort före 1383. Margareta, som 1398 höll sitt högtidliga intåg i Stockholm, ingick samma år ett formligt fredsförbund med de preussiska Ordensbröderna. I detta förbund omnämndes icke Gotland. Emellertid fordrade drottningen 1399 öns afträdande. Då Albrekt ej ville afstå sina anspråk på Gotland och härmästaren icke sin fordran hos honom samt ersättning för krigsomkostnaderna, blef underhandlingen flere år förgäfves fortsatt. Ehuru Ordensbröderne rensat Gotland för Fetaliebröderna, så innehade likväl Margareta en del deraf. Drottningen, som föga bekymrade sig om det nyligen ingångna fredsfördraget med härmästaren, öfverskickade