367
företag. Vanligtvis lågo begrafningsplatser för klosterinrättningar öster om och nära intill dithörande kyrkor. De mest ansedde bland bröderna, som ej fingo sina lägerstäder i sjelfva helgedomarna, jordades nära intill desamma. Vid berörda gräfning uppkastades en myckenhet af ben, hvilka sorglöst utkördes till fyllning på den nya vägen. Om Grönhagen vetat, att munkarne, isynnerhet under den äldre medeltiden med få undantag öfverträffade de allrafleste lekmän i kunskaper, och att de förre i hög grad bidrogo till sådanas spridande bland de sednare; så torde han besinnat, att de ben, som skonslöst uppgräfdes och utfördes till vägfyllning, tillhört personer, af hvilka mången för sin samtid hade större både duglighet och förmåga än han, ehuru omnämnd som en skicklig embetsman, förmått för sin samtid ådagalägga. Det förtjenar här anföras såsom en varning mot dylika företag, att denne stolte friherre på sin sotsäng några dagar före sin död sade till de kringstående, att man ej skulle oroa de tillstädeskomna munkarna utan väl undfägna dem. Wallin, som var med några andra närvarande vid detta sorgliga tillfälle och som i flere afseenden berömmer samme man, berättar denna tilldragelse, hvilken han söker mildra, emedan, såsom han säger, allmogen talade derom och gjorde deröfver allahanda uttydningar[1].
Låtom oss med ledning af de underrättelser om och de lemmingar af detta kloster, som förefinnas, nu taga dess storartade byggnader i betraktande. Ehuru den ritning och beskrifning, hvilka Wallin meddelat om kyrkan och klosterhusen, äro till följe af bristande
- ↑ Wallin, Goth. saml. D. I. S. 61—70.
