Hoppa till innehållet

Sida:Carl Georg Brunius, Gotlands konsthistoria (1864-1866).djvu/722

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

368

kunskap i byggnadskonsten högst onöjaktiga, så gifva de likväl i förening med de lemningar, som äro öfriga, ett begrepp om desamma. Mellanskeppet samt midtqvadraten och koret qvarstå sådana, som Grönhagen lemnat desamma, och de begagnas ännu till fähus och spannmålsvindar. Sidoskeppen äro till största delen jemnade med marken. Nedra hälften af norra korsarmen och kapellerna derjemte qvarligger; men af södra korsarmen och kapellerna samt klosterhusen märkas blott några få grundstenar.

Kyrkan har med sträckning i vester och öster haft, såsom vi i korthet omnämnt, långhus midtqvadrat och kor samt korsarmar med kapeller. Långhuset har bestått af mellan- och sidoskepp, af hvilka det förra varit mer än dubbelt bredare och vida högre än de sednare, men alla ha varit lika långa, så all deras vestra gafvelmurar bildat en snörrät sträckning i söder och norr. Koret har varit qvadratiskt och haft mellanskeppets bredd och höjd. Hvarje korsarm har äfven varit qvadratisk och nära lika bred som, men vida lägre än mellanskeppet midtqvadraten och koret samt haft å östra sidomuren två inbygdta kapeller, som utåt varit nära halfrunda. Mellan- och sidoskeppen ha varit åtskiljda med sträckmurar i vester och pelare i öster. Kyrkan är uppförd till ytttre murbeklädnaden pelarna omfattningarna och bågarna af välhuggen, men för öfrigt af tuktad kalksten. Skiftena äro ganska olika, så att somliga qvaderstycken motsvaras af tvenne. I murarna har jemte kalksten en del gråsten blifvit begagnad till fyllning. Takhvalfven ha bestått af kalkflisor.

Mellanskeppets liksom korets inre bredd utgör 25.6 och beggederas längd i förening med midtqva-