378
Vi måste rätt mycket beklaga, att så föga vetes om klosterhusens inre anordning. Vi ha nyss visat, att östra sidobyggnaden hade takhvalf. Det är mer än troligt, att vestra sidobyggnaden samt tvärbyggnaden äfven hade takhvalf åtminstone uti nedra våningen. Omgången, hvilken ingalunda var ovanlig, begagnades för att undgå nederbörd och solhetta och för att beqvämt vandra från den ena till den andra byggnaden samt för att hemta fri rörelse och inandas frisk luft. Då dagliga och nästan stundliga andaktsöfningar förrättades i kyrkan, var det rentaf nödvändigt, att klosterhusen voro dermed sammanbygdta.
För att få luftigt ljumt och solvarmt var det välbetänkt att lägga klosterhusen på kyrkans södra sida. Belägenheten af Nydala kyrka och af fordna ruiner derjemte visar, att klosterhusen legat å hennes södra sida, helst man ifrån detta håll njuter den herrligaste utsigt öfver sjön Roseken, som har höga stränder med barr- och löfskog och små förtjusande holmar äfven med sådan. Klosterhusen vid Alvastra ha äfven legat, såsom flere lemningar förete, å kyrkans södra sida. Många dylika exempel kunde i afseende härpå anföras, ehuru klosterhusen ibland anlades på kyrkans norra sida.
Roma kloster har fått ett behagligt men ej förtjusande läge på en ansenlig slättmark, som är efter århundradens odling ganska bördig. På längre och kortare afstånd ses åt alla håll barrskog men ringa löfskog. Till egendomen hör en stor myr, hvilken kan med något skäl kallas sjö. Att egendomen blifvit så bördig, bör naturligtvis tillskrifvas de insigtsfulla och omtänksammna munkarne. Ett stycke österut från kyrkan funnos fem fiskdammar, som äro till stor del
