391
som stå på hög tröskel, uppgår en trebladig båge med två enkla knoppar. Kolonnerne, hvilka ha attiska baser med skyddsblad och bägarlika löfprydda kapitäler med hålkälade kransar, uppbära en rundstafvig rundbåge. Deremot hvilar en skarpkantig rundbåge på murhörnen. Inre omfattningen, som är snedsmygig, har påtagligen haft lågrakspetsig betäckning, hvilken blifvit förändrad till stickbågig.
Å södra sidomuren finnas två nyligen uppbrutna fönster, som äro rundbågiga och ha karmar och bågar af trä. Å altarväggen märkes ett större spetsbågigt fönster, hvilket till omfattningen är ursprungligt och snedsmygigt, men har såsom de öfriga fått karm poster och bågar af trä. I norra sidomuren ses ett rakspetsigt väggskåp, som har en yttre omfattning af trä. Mellan framstående sidopilastrar med fialer höjer sig ett löfprydt röste, hvars spets uppbär en spira. Dörrarne utgöras af genombrutet löfverk i sen men likväl ren medeltidsstil, och de ha ingalunda tillkommit i sednare tid.
Denne helgedom har enligt en förteckning från medeltiden blifvit 1260 uppförd[1]. Samma uppgift är antaglig i afseende på skeppet, som tydligen röjer äldre öfvergångs-, men deremot ingalunda i afseende på koret, hvari märkes yngre öfvergångsstil. Skeppets triumfbåge är vida smalare högre och enklare än korets, ett förhållande, som styrker nämnda förmodan. Korets takhvalf förråda den högre konstens djupa förfall och således en ganska sen byggnadstid. Deremot kan med mycket skäl sägas, att yttre omfattningen af
- ↑ Script. Rer. Dan. T. VIII. P. 313.
