Sida:Carl Linnæi Skånska resa 1959.djvu/107

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

Träden, sedan tall och gran numera blivit osynliga åt södra trakten av Skåne, voro endast lövträn, så att alla ängar voro intet annat än ekelundar, emillan vilka buskar av andra lövträn voro strödde. Här tillstadde lantmannen träden stå jämte åkren eller ock uti själva åkren orörda utan fruktan, att de skulle bortbränna säden.

Säden på åkrarna var vårråg eller vinterråg, ärter, vicken, bönor, hör och hampa utom korn, som var ännu intet sått.

Husen blevo numera av korsverk, dels med tegel, dels med lera på flätning hopslagna.

Gyinge härad slutades med sina behageliga ängslundar, då man fick ett stort, öppet fält mot staden Kristianstad.

Kristianstad är en stapelstad, som ligger några mil ifrån Blekingen, väl befästad och mycket reguljärt indelt med 4 gator, som gå i norr A och söder B, av vilka de mellersta äro de största, ävenså fördelas ock staden tvärtföre med 4 tvärgator, av vilka 2 och 2 löpa ifrån vardera torget. Utom desse går en gata på alla fyra sidor om staden invid själva vallen. Tvenne torg äro i staden, och en uppmurad grav eller grakt CC, stryker tvärt igenom staden jämte södra sidan av norra torget. Husen äro mestedels av korsverke, täckte med tegeltak, snygge och väl avputsade. Luckorna på husen för fenstren hänga icke på hakar utan nedsläppas uti falsar under fenstren.


101