Hoppa till innehållet

Sida:Carl Linnæi Skånska resa 1959.djvu/109

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

Nida insectorum stora som plommon, flata på övre sidan, rundande på undra sidan, överdragne liksom med papp, vita och vassa i kanten samt fulla av maskar, som stodo helt tätt perpendikulärt och parallellt, flöto på vattnet i pussarna på den vidlyftiga och sidlänta betesmarken. Adjunkten vid Lunds akademi, mag. Burmeister, lovade och påtog sig att utkläcka desse sällsamme masknästen och sedermera sända mig insekteran, då de fått sin rätta skapnad, att man måtte få veta, av vad art desse sällsynte boen månde vara, eller om icke desse torde vara densamme, som här på orten döda koerna, vilket man dock gissar, helst desse äro så sällsynte på andra orter, som själva boskapsdöden.

Kinesiska svin (It. Westg. 62), voro mycket allmänne i Kristianstad och där planterade av herr borgmästar Schultén. De voro synnerliga däruti, att de ej hade på ryggen någon borst utan voro över kroppen mest nakna, bestänkta med tunna, korta borst utan något ludd, varav de ej blevo om vårtiden slarvige som våre allmänne svin. Buken på de grisfulla suggor släpade nästan ner på jorden, och hade suggan ofta 16 grisar, fast man ej såg mer än 14 spenar. Ryggen är på desse svin långt mera flat än på våre europeiske. Desse kreatur sades icke rota eller besöka människors avträden. Den avkomma, som var blandning med våra allmänna svin, berömdes, såsom den bleve snarare och mera fet. Borgmästaren hade märkt, att de kinesiske äro mer renliga än andra svin, så att under den tid suggan har grisar, har hon alltid ett visst ställe, där hon avbördar sig sin orenlighet, ävensom grisarna hava tillsammans ett annat, så att man kan se, huru grisarna stå och vänta på varandras avlossning, att de på rätta stället måge avlägga sin gödsel och icke orena överallt. Således iakttages renligheten även hos de osnyggaste djuren.


103