Sida:Carl Linnæi Skånska resa 1959.djvu/121

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

Brassica perfoliata Fl. 546, en ört som icke syns upp i landet, var här i rågåkrarna det allmännaste ogräs och växte som åkersenap. Således har var ort sina egna ogräs, som utmärgla åkrarna, vilka fordra en särskild hantering i åkren, om de skola utrotas. Så att själva ogräsen på var och en ort äro ofta grunden till var och en orts egna åkerbruk.

Svenska höfröet Fl. 620 växte på alla renar helt frodigt.

Majade blevo alla kyrkor här på orten om högtiderna, pingst och midsommar, det är med löv och blomster inuti utsirade. Gravstenarna beströddes här på orten av de framlednas kvarlämnade med allahanda slags blomster.

Örtenamn voro här heddenblomster, Gnaphalium stæchas citr. dictum Fl. 674. Iläna trä, Opulus Fl. 249. Tusendgott, Glechoma Fl. 483, Körne, Prunus spinosa Fl. 397.

Brottstuvor, uti vilka lantmannen torkar, bryter, skäktar och häcklar sitt lin och hampa, voro här i Skåne på de mesta ställen byggde långt ifrån gårdarna, emedan vådeld aldra snarast och lättast genom dem upptändes. De voro här artigt byggde såsom badstuvor, men ned i själva jorden såsom en iskällare, merendels på sidan vid någon backe, att man ingenting kunde se mer utanpå än dörren och ingången. Denna artiga inrättning med brottstuvor har 3-dubbel förmån, nämligen att de hålla längre värman, att vådeld i dem döves, och att den icke kan skada hus och hem.

Balsberg eller Fläskegraven (Mons Baldri. Act. Upsal. 1729, p. 559) låg en kvart norr om Råbelöv, där landet blev bergaktigt, och var denna på ett låglänt ställe uti en däld mellan bergen. Här var en grav av ett par famnars djup och några famnars vidd vid den södra sidan av bergsroten, där en öppning gick under klippan, att man med möda kunde krypa under henne, varinnom sågos valv och öppningar inom varandra till en oändelig vidd och längd under de höga bergen och fälten, som lågo ovanpå. Doktor Retzius, som gjorde oss sällskap, förtäljde, hurusom han blivit hit skickad i sin ungdom av salig ärkiater Stobæus att söka petrifikater och under de 8 dagar han här vistades, försäkrade heligt, att han här gått in hela

115