hyllor i trälådor. Vi sågo, huru köksaltet samlades i det sista, som senast ansköts, vilket var kubiskt och sprakade på elden. Direktören berättade, att det skånska saltpetret hade mera köksalt och var alltså sämre. Här besågos krutstamparna, som voro av avenbök, och själva siktningen.
Krutkolen brändes av alved, som skalades rå, klyvdes i långa splitter, och sedan alla grenar och all kärna var borthuggen och förkastad, torkades och brändes uti en därtill uppmurad ugn. Ugnen var uppmurad ned i jorden, så att översta kanterna stodo jämnt med jordbrynen. Han hade en skapnad av en kista, ty han var murad av tegel i fykrant, 2 alnar bred, 3 alnar djup, 5½ aln lång, och jorden hel tätt packad till muren på alla sidor, så att ej det minsta drag måtte vara uti honom. Han skulle ock stå på ett sådant ställe, där jorden var torrast. Här lades veden stratum supra stratum, itändes överst, brändes och kringvändes, till allt var uppbränt. Åter fylldes han med ved, brändes och således förnyades, till dess han med kol nästan var full, änteligen tilltäpptes ugnen med ett trälock, som med lera ströks tillsamman, att elden således måtte alldeles kvävas på åtta dagar. Av torste Fl. Svec. 194 togs ved till det bästa reffelkrut, vilken ved på lika sätt skalades, till kvistar och kärnan bortskars och brändes.
Saltpeterladors bästa anläggning blev mig kommunicerad av herr direktören Christian Danckwardt.
Platsen till saltpeterladorna måste vara höglänt, varav regn- och snövatten på alla sidor kan avfalla, icke heller nära till någon sjö eller sumpig ort. Grunden försökes med jordborr eller järnspett, ty om här finnes källsprång, jäsjord, sten eller lera, så är denna grund alldeles otjänlig, efter de två förre bortröva större delen av saltpetret, stenhällen kyler, och leran kan icke utan största svårighet utlakas. Finnes här stengrus eller klappur, så måste den uppkastas till den djuplek, man gropen hava vill, och föras ut ur vägen. Skulle mullblandad sand, vitgrå, gul, blekgul eller röd sand finnas alldeles fri ifrån större och mindre sten, så måste fuller rummet uppgravas till 2 à 3 alnars djup, dock detta ej så långt avföras, att en ju vid
120
