Hoppa till innehållet

Sida:Carl Linnæi Skånska resa 1959.djvu/127

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

tillfälle må kunna betjäna sig därav. Detta är ock nödvändigt, att man icke har långt till brunnar eller dammar ifrån ladan, uti vilka senare vattnet om sommaren är varmare än i de förra. Ju starkare sommarvarma vattnet har, ju kraftigare verkan haver det att utlaka saltpetret. Men vatten med eld uppvärmt till starkare värma än solvärman giver, är betänkligt. Till en lada av 60 alnars längd och 15 alnars bredd fordras 22 stycken stolpar av ek eller kärnfull furu. Desse stolpar svedjas i ändarna till ½ aln och bestrykas med väl kokad, het tjära, nedgravas 1 kvarter djupt och ställas där på någon sten 10 alnar ifrån varandra. Då nu 20 stolpar på sidorne äro nedsatta, bliva 2 övrige, av vilka en nedsättes mitt uti varje gavel, att vardera har 7½ aln på vardera sidan. Häruppå läggas bjälkar, som svara emot ladans bredd, vilka inhuggas uti stolparna och förbindas med starka överträn, varpå takresningen sedan uppsättes och täckes med halm eller bräder. Ifrån bjälkelaget beslås gavlarna med bräder eller tillflätas med eneris. Dock lämnas på varje en öppning av 1½ aln i fyrkant, vartill måste vara luckor med gångjärn. Väggarna flätas ock av eneris. Bägge gavlarna på ladan kunna jämväl tillflätas, allenast på varje lämnas en öppning av fyra alnars längd, varigenom boskap, hästar och svin måga hava fri till- och utgång. På denna ladan lämnas icke gärna någon öppning till kreaturens gång på norra eller östra sidan, eller om sådant ej kan undvikas, böra portar sättas för desse öppningar, varav den östra om vintern stadigt står öppen för kreaturens gång, då den norra är tillsluten, och tvärtom tillslutes den östra om sommaren, och den norra öppnas, men sedan sommarhettan är förbi, få bägge portarna stå öppna, att vädret må obehindrat spela. Sedan byggnaden är uppsatt, måste all den odugliga jorden uppgravas, högst till tre alnars djup; ty då kokningen i ladan skall ske, är icke görligt att uppkasta den till utlakning ämnade jorden på större djup. I den förra jordens ställe måste annor till saltpeters växt och kokning tjänlig jord införas i ladan. Bästa saltpeterjorden tilltagas och beblandas av spåndynga, helst av bok, ek, björk, asp, ask med flere

121