Trädgårdarna vid Vittskövle hade täcka och sköna häckar av avenbok. Aprikoser, persiker, kvitten och vinrankor uppleddes vid murarna och väggarna. Lilium album och Iris bulbosa växte hoptals. Buxbom gjorde de artigaste ritningar och växte här frodigt, ty vit flygsand uppfyllde inskärningarna, på vilka Bellis flore pleno lyste med sina röda blommor.
Heder Fl. 190 växte uppför slottsmurarne helt tätt och fästade sig själv. Man såg muren på några ställen skadad, där Hedera ej vuxit, men icke så under hederen, därest hon icke alltför sent begynt fästa sig vid det angrepna teglet, då hon utdrog vad som löst var. Eljest blev muren under henne förvarad för det starka slagregnet.
Gärdesgårdarna, som voro horisontellt flätade, uppstöddes med ekestör, vilken på nedra ändan var svedd att längre uthärda.
Pilar växte här allestädes lätt så på hög som sumpig jordmån. De voro här satte vid gärdesgårdarna, dem de beständigt stödde, och gåvo lugn från landet, att varken sanden fick taga överhand eller den fina svartmyllan bortflyga. Vore önskeligt, att detta allmänt praktiserades både i Skåne och på andra slätter.
Alléer voro här anlagde de mesta och präktigaste, såsom av linder, grön eller gemen pil, vit pil, poppelpil Fl. 821 och poppelträn Fl. 820.
Byen Vittskövle låg ett stycke från slottet, var en av de ansenligaste och liknade en liten stad. Han bestod av 11 hela hemman, vardera delt i 4 gårdar, som lågo särskilde, att vardera hade sin trädgård och sina små täppor. Alla hus voro av korsverke, gatorna voro stenlagde och kyrkan mycket täck.
Logarne här i Skåne, på vilka säden tröskas i ladan, ligga på själva jorden, där golvet är av hård, sammanpackad lera. Emot fuktigt väder och regn fuktar sig denna botten liksom golvstenen.
Bi funnos här i myckenhet. Honungen var vit i de unga kupor men brun i de gamla, vilket förmentes komma av boveteblomman.
