Resan ställdes åt väster till skoglanden förbi Degerberga kyrka.
Planteringar av tall men besynnerligen av bok sågos på många ställen på Vittskövle gods, vilka alla väl lyckades.
Skogsbygden låg en kvart i väster, där landet i anseende till slätten blev mycket högt och fick straxt en hel annan art, ty här växte mycken bokskog. Här var mycken ljung med kort renmossa som ej fanns på slätten. Själva jorden var ej mera av flygsand utan en mullblandad mo eller ljungjord. Här sågos nu mer inga flintor såsom på slätten, men däremot var landet här mycket stenigt med gråsten, som ej fanns på slätten.
Forsakar kallades ett högt fall, som föll neder utur skogslanden, ett gott stycke förrän floden kom utur skogslanden neder på slätten. Floden hade gravit sig så djupt, att sidorna stodo branta och höga som kyrkomurar. Denna fors gjorde först ett högt och hastigt fall, därnäst efter ett bösseskotts löpande åter ett annat högt brådstupafall, där vattnet föll ned uti bottnen liksom uti en fyrkantig kummer eller kar, varutur allenast litet vatten bortrann, då det tyckes mist en stor del därav.
Strata av skogsbygden sågos tydeligast här jämte Forsakar, där strömmen avskurit landet. Under moen bestod landet av en saxo pallido, particulis quarzosis albidis et rubris mixtis mica minutissima. Denna stenart bröt sig mycket kantig.
Växterne vid Forsakar voro Medica Fl. 57, Impatiens 722, Galeobdolon 497 och Thalictrum canadense 452.
Bökarne, som voro avhuggne och inuti något muskna, utvisade först med sina breda årsringar, att det fort skjuta, sedan de kommit i växten. Dessutom hade de ofta uti sig svarta vågor, liksom med bläck ritade, och således föreställde en landkarta tvärt för stammen.
Ängen är allmänt här i landet ringa emot åkren.
Alvarsten av det slaget, som slipas till golvstenar, huggen i fyrkant till 1½ alns längd och bredd, bruktes vid Degeberga att täcka kyrkogårdsmuren i stället för spån eller taktegel.
Sandfälten få ej tillfälle, genom det de ofta köras, att valla sig tillsamman. Lantmannen har ej råd att låta dem nog länge draga torv, som den här nog sent växer. Inemot skoglandet
138
