Hoppa till innehållet

Sida:Carl Linnæi Skånska resa 1959.djvu/145

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

blevo sandlanden mera vågiga och backiga. Där desse backar blivit brutne, syntes, huru gamla tiders omskiften lagt dem genom åtskilliga varv av flygsand. Denna flygsand var här upp i landet mestedels grövre än vid havet, där flygsanden är hel fin, vilket kommit dels därav, att fina sanden hopgyttras till fint grus, dels ock därav, att den fina sanden bortblåst, då den grövre blivit kvarliggande att täppa sin egen håla.

Grodorna söngo om aftonen, hade dock något annat läte än våre allmänne svenske grodor. De sades leka vid midsommarstiden, då våra allmänne leka så snart isen gått bort.

Natten kom på med torndön, blixt och regn, ty skyndade vi oss åter till Vittskövle.


139