Sida:Carl Linnæi Skånska resa 1959.djvu/150

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

Åkrar sågos på många ställen av de sandige bergen så branta, att vi icke nog undrade, huru de kunde köras. Dock kördes de på sidan, att jorden alltid stjälptes nederåt. På dessa såddes bovete.

Örtenamn voro här på orten: Bryonia Fl. 790 kallades tyska rovor, Bonus Henricus Fl. 208 stolt Henrik, vars blader lades på tossebett s. paronychia. Asperuga Fl. 159 drabinga.

Grodorna spelade i kärren mot natten med ett oupphörligt kacklande, det de kontunuera var natt intill midsommar, där de hos oss sluta sin lek med frya vårtiden. De hade ett helt annat läte här på orten och smattrade som gäss eller ankor och måste alltså vara ett helt särskilt släkte ifrån de svenska, och som jag tyckte på utspråket av tvenne slag.

Göken gol här inpå natten, det vi icke hört upp i Sverige.


Majus 29

Ravlunda kyrka låg mycket höglänt, omgiven med de härligaste fält, som sluttade på alla sidor och änteligen liksom instängdes med de skönaste skogar. Alltså hade hon den härligaste situation, som man i landet finna kunde. Pastor loci mag. Anders Thomæus, en man av mycken lärdom och politesse, gav oss här all handräckning.

Rökstuvor eller våningsrum utan skorsten beboddes ännu på

144