åtskilliga ställen av bönderna, dem gammal hävd handhavde, fast icke nya lagen dem nu tillstäder. Husen voro av korsverke flätade emellan stolparna och med lera igenslagna. Stolparna hos de fattiga stå på stenar utan syll, där de hastigt förruttna. Innerst i förstuvan är en gruva eller vid spis nere på jorden, hög som en karl, och i stället för skorsten hava de tak inom huset av bräder, som lutar upp och inom vinden, som icke är högre i huset, än att man kan räcka dit upp med handen. Taket är av halm, så att alla vipporna eller axen hänga inåt vinden såsom en luden björnhud. Bort på taket, men långt ifrån spisen, är en liten fyrkantig, horisontell öppning, att den överflödiga röken, som passerat vinden, må änteligen gå ut och regn dock icke falla i spisen. Gavlarna på vinden äro här som allestädes på orten flätade med horisontelle spöd, att luften kan draga igenom dem. Bräderna eller taket över spisen är med sot så överdragit, som vore det med 2 à 3 tvärfingers beck överstrukit, och hela vinden är med sot, som fästat sig i halmvippen, så intagen som den tjockaste lav på gamla trän. Så många anläggningar äro här till vådeld, som dock sällan yppat sig i mannaminne, där likväl hos oss de fastaste stenhus ofta itändas, då en enda gnista fastnar i sotet av en skorsten, som dock för en månads dag blivit sotad, av vad orsak vet jag så litet, som jag det högt önskade veta, så att här är visst Herren, dårars förmyndare. Jag tror icke, att Assecurancecontoiret skulle vilja assesurera desse hus för 99 procent, om det sågo dem. I denna förstuvuspisen är en fyrkantig öppning på väggen inåt stuvan, där en kakelugn står inuti rummet. Denna är kubiskt murad med tegel utan skorsten. I honom inkastas eldglöden efter eldningen uti förstugan att värma stuvan. Leret, som här grovs, jäste med skedvatten, även som den fina undra sanden. Av detta leret slogs tegel tusende stycken för 24 öre s:mt, vilket väl torkades men ej brändes och bruktes inom huset, där det förmentes göra samma nytta som bränt tegel.
Åkerbruket här på orten är detta: Man göder ett tunneland åker ganska väl, vartefter det ej får någon gödsel mer än vart
