förnämligast på slätten åt havssidorna, intilldess min återkomst fördrades i Uppsala, att där rädda de dyrbaraste växter i akademiträdgården ifrån tillstundande järnnätter uti medio augusti.
Göremålet, som jag förrättat, har varit att noga uppteckna vad som förekommit, så i naturen som privata hushållningen. Jag har beskrivit vad jag sett, allt på sina egna ställen, och det så kort och tydeligt, som mig möjeligt varit. Jag har sökt upp allt, vad jag föreställt mig nu eller framdeles kunna gagna mitt fädernesland. Jag har flytt allt, som jag sett på något sätt kunna stöta min nästa.
Ekonomiska saker har jag samlat till ett stort antal, föreställt dem så naturligen, som jag förmått, givit om dem min oförgripeliga tanka; men mest varit angelägen att avmåla dem så, att de, som fått ekonomien till sin huvudsyssla, därav kunna döma på vad sätt landets cultur må bättras. I synnerhet har åkerbruket dageligen förekommit mig uti ett land, som till större delen består av åker. De små utkast av den privata ekonomien lägga sannerligen grund till den stora, ty liksom ett stort träd kullkastas av stormen, då det ej på alla sidor är fäst med rötterne, alltså ock den publike hushållningen, då den ej är rotad på det privata.
Gips fant jag icke i Skåne. Huruvida det är gips, som omtalades men icke kunde få ses vid Malmö och Kalkhamn (pag. 226) torde icke kunna tjänligare utrönas, än om bergsmän där slogo neder. Gipsen tyckes hava en ganska nära slägt med selenites. De klara gipskolvar äro selenitiska kristaller, och all selenites en gips, kanske ock all gips grövre och hopväxte selenitiske kristaller, ty desse kalkarter jäsa ej med sura spiritus. Av denna anledning finnes hos oss, mest i all alunskiffer, små selenitiska gipsgryn, men ej större än saltkorn.
Flintor finnas av bägge slagen på Skånska slätten. Lybska flintor förekomma mest omkring Lund (202), så vita som svarta. De bäste äro omdragne med en vit kritskorpa. De äro ock här mer än tillräckeliga.
Franska, klara flintor finnas på Ljungen inåt Skanör (266)
10
